havaneser

Tassar

Hundens trampdynor är normalt mjuka och elastiska. På vintern påverkas
tassarna negativt av väg- och gatusaltet. Under jaktsäsongen slits jakthundarnas
tassar, och det blir ofta sprickor och sår, som smärtar. Huden mellan trampdynorna
är känslig och blir lätt irriterad. Fuktiga och smutsiga tassar angrips lätt av
bakterier och svampar. S.k. boxersjuka (furunkulos) lokaliseras ofta till tassarna
(interdigital pyodermi).

Klorna ska hållas väl klippta. Det är viktigt att du börjar klippa klorna på valpen
tidigt. Det är bra för då vänjer du valpen vid att bli hanterad. Men det är
också bra därför att ju längre klon växer, dessto längre ut i klon
följer den blodrika pulpan med. Risken ökar alltså, att du klipper i pulpan då.
Det blir också svårare att senare hålla en lagom klolängd.
Symtom - hälta - såriga trampdynor
- tunn, sliten trampdyna, hunden ömmar vid tryck på trampdynan
- rodnad och irriterad hud mellan trampdynorna

hunden biter och nopprar sig i tassen och mellan trampdynorna, hunden slickar
oavbrutet sina tassar.

Kontakta veterinär vid djupa skärsår i trampdynorna, vid sår och bölder i tassen ,
vid påtagligt irriterad hud mellan trampdynorna - vid bruten klo.

Håll trampdynorna mjuka och smidiga med hjälp av någon tassalva.
Skölj rent med ljummet vatten och torka torrt efter smutsiga promenader.
Håll klorna väl klippta - använd klotång. Vänj valpen med kloklippning tidigt.

Klipp bort pälsen i jämnhöjd med trampdynorna.
Klipper Du ner för djupt mellan trampdynorna, kan det skapa klåda och irritation
hos hunden. Det blir lättare att hålla tassen både torr och ren vilket också
minskar risken för svamp- och bakterieinfektioner. Använd vid behov en halskrage,
som hindrar hunden att slicka på och bita i tassarna.

Tass salva:

Försvarets Hudsalva Tannin 10 % i olja (Tassolja),
ATL Tassvax SPECICARE, (ej apoteksvara).

 

Desinfektionsmedel:

Bensoylperoxidshampo eller

Etiderm medicinskt schampo
(används ibland vid irritationer mellan trampdynorna )

Natriumklorid spolvätska

VETRIDERM Hudrengörare, spray

VETRIDERM Klorhexidin-Schampo.

Blodstillande medel:

Blodstillande vadd, Klip-stop, Lapispenna, Stop-bleeding, pulver.

Hälta

Så gott som alla hundar råkar någon gång ut för hälta. Hälta är ett tecken
på, att hunden har ont. Rasta inte hunden mer än nödvändigt, när den är halt.
Försök att ta reda på orsaken.
Var speciellt vaksam på valpar/unghundar, som drabbas av hälta
till och från, eftersom detta kan tyda på allvarliga ledförändringar.
De bör röntgenundersökas.

Gamla hundar kan halta p.g.a. stelhet i leder och senband.

Infektioner, muskelsträckningar, sårskador, benbrott, vrickningar m.m.
kan också ge hälta. Undersök om det finns sår eller främmande föremål i trampdynor,tassar, klor och klofästen.

Böj lederna. Kläm och känn på senor, ben, muskler och leder. Låt hunden vila. Ge inte hunden smärtstillande medel utan att rådfråga veterinär.

Analsäcks-inflammation

Analsäckarna hos hunden är två körtlar, som sitter på vardera sidan innanför
ändtarmsmynningen. Dessa körtlar producerar ett illaluktande sekret.
Det händer, att de blir int1ammerade och täpps till, så att de inte kan tömmas normalt
av hunden själv. Sekretet ansamlas då, och en infektion kan uppstå.
Problemet återkommer ofta hos vissa hundar.

Kontakta veterinär - vid kraftig analsvullnad - vid bölder i närheten av
analöppningen - när du har svårt att ordna det själv.

BEHANDLINGSRÅD

Var observant. Tvätta runt analöppningen med ljummet vatten eller desinfektionsmedel.
Du kan själv tömma anal säckarna genom att med tummen och pekfingret ("kl. 7 och kl. 5")
trycka framåt-bakåt runt dem. Använd en pappersnäsduk som skydd, när du trycker på
körtlarna. Tvätta rent efteråt.

Apotekets råd :

Behandla i 3-4 dagar med ett lämpligt desinfektionsmedel tex.

• Hibitane obstetrisk creme 1 % eller

• Jodopax Hud och Sår eller Jodopax vet. Till bruksfärdig lösning späds
4 ml. med l liter vatten.

 

Våt - fukteksem

En lokal hudinflammation som är fuktig, varig och luktar unket.
Eksemen kan vara placerade på olika ställen på hundens kropp men
mest förekommande är kring kind - hals - öra. Man upptäcker det oftast genom
att pälsen klibbar ihop sig och huden under är röd och irriterad. Det kan
uppstå året runt, men är mer vanlig under årstider då vädret är varmt eller fuktigt.
Har du en badglad hund ska du vara noga med att torka hunden torr mellan
baden och inte låta den ligga blöt i bilen.

Om din hund drabbats av våteksem, blöt upp den ihop klibbade pälsen med
alsolsprit och klipp sedan försiktigt bort håret på och runt eksemet.
Tvätta sedan med alsolsprit och smörj med receptfri hydrocortisonkräm
flera gånger per dag. Eller använd zinkpasta för barn.
Blir det inte bättre eller sprider sig, kontakta din veterinär, din hund kan
behöva annan salva eller en antibiotikakur.

Tandsten

Tandsten är en brunaktig beläggning på hundens tänder som oftast ökar med
stigande ålder och brukar orsaka dålig andedräkt och inflammerat tandkött.
Hundar som enbart äter "mjuk" mat löper en ökad risk för tandsten och
tandköttsproblem. Har hunden drabbats måste beläggningen avlägsnas.
Be din veterinär visa dig hur detta går till. Man kan genom regelbunden
tandborstning och genom att låta hunden få tugga på t.ex. "gröna tuggben"
förebygga tandstensproblem. (köps i hundaffärer) Om tandköttet är rött och lättblödande
kan man köpa Ascoxal tabletter på apoteket.

Lös upp en 1/2 tablett i en matsked med vatten.
Tag sedan en bomullstuss och blöt i lösningen och gnugga sedan försiktigt
tandköttet på de drabbade ställena.

Magproblem

Orsakerna till mag och tarmlidande som oftast visar sig genom kräkning och
diarré kan orsakas av t.ex. snabba foderbyten, olämplig kost, tarmvred, infektion,
stress m.m.
Har hunden blodiga diarréer eller kraftiga kräkningar som inte ger med sig,
ska du omedelbart uppsöka veterinär, då hunden snabbt kan bli uttorkad.
En frisk hund har ett vätskebehov (genom mat och vatten) som ligger på ca 0,5 dl
vätska per kilo kroppsvikt och dygn. Vid kräkning, diarré, och varmt väder ökar
hundens vätskebehov. Vid diarré och kräkningar kan du prova att sätta hunden på diet.

Dag 1: Låt hunden vara utan mat i minst 24 timmar. Köp Canicur hos veterinär och ge
det tillsammans med lite ris avkok. Hunden ska ha fri tillgång till friskt vatten.

Dag 2: Får hunden behålla vätska samt risavkok (i annat fall ska du kontakta veterinär).

Dag 3: Ge små portioner, flera gånger per dag, bestående av 3 delar välkokt ris + 1
del kokt fisk eller fiskbullar

Dag 4: Fortsätt enl. dag 3, men öka sakta portionsstorlekarna. Går detta bra
och hunden får behålla maten, kan man efter ett par dagar successivt börja
blanda in det ordinarie fodret.
Har hunden återkommande problem bör man söka
hjälp för att utreda vad som orsakar dessa. Idag finns det att köpa special framtaget
foder avsett för hundar med känsliga magar. Köps hos veterinär - till samma pris
som ett normalfoder typ ANF; Precept; Royal Canin

Mag och tarmkatarr

Kan orsakas av virus eller bakterieinfektioner. Inälvsparasiter. Kolla alltid
först efter inälvsparasiter, innan annan behandling sätts in.
Olämplig utfodring eller snabba foderbyten är vanliga orsaker.
För mycket mat, kan vara en orsak.

Kontakta veterinär om:
- valp har diarré eller kräks.

(Valpen drabbas lätt av vätskeförlust när den kräks eller har diarré.)

- om en hund inte får behålla vätska

- vid blodig avföring

- vid diarré hos vuxen hund i mer än en vecka

- vid undertemperatur, dvs.under 38 grader

- vid temperatur över 39 grader

- om hunden är allmänpåverkad

Förhuds-katarr

Många hanhundar drabbas av förhudskatarr. Den uppstår genom
förändring av bakteriefloran, som finns normalt under förhuden eller i
förhudssäcken. På vissa hundar vill förhudskatarr ofta komma tillbaka.

Typiska symptom:

- hunden slickar sig ofta kring förhuden illaluktande,
- gult sekret uppträder rikligt kring penis.

Vid en kraftigare infektion blir området rött och irriterat.

Kontakta veterinär om hunden är påtagligt irriterad - om svullnad uppstår om
egna åtgärder inte hjälper efter 4-5 behandlingar.

Spola förhuden noggrant med desinfektionslösning, så snart du märker, att en
förhuds katarr är på gång. Det är viktigt att lösningen tränger ned i botten på hudvecket.

Desinfektionslösningar

• Hibitane obstetrisk creme 1 %

• Väteperoxidiösning 3 %

• Alsolsprit

• Förhudsrengöring, (ej apoteksvara).

De bruksfärdiga desinfektionslösningarna förs med en doseringsspruta in under förhuden.

Behandlingen upprepas 4-5 gånger med några dagars mellanrum.

Sårskador.

Kan vara olika, beroende på hur de har uppkommit och hur de ser ut.
Det kan vara sticksår, skärsår, krossår, bitsår, skottsår eller liggsår.
Om såret glipar, kan det behöva sys för att underlätta läkningen. Detta måste då
göras inom ett dygn.

Sticksår kan vara djupa. Se till att inte något litet föremål- tex. en sticka - blir
kvar nere i såret som kan orsaka infektion.

Skärsår:

blöder ofta kraftigt. Se upp med pulsåderblödningar. Om pulsåderblödning
uppstår, måste du lägga ett tryckförband.

Krossår:

orsakas ofta av slag eller yttre våld, som har krossat vävnaden under.
Kontrollera att något föremål inte har fastnat i såret.

Bitsår

efter bett från en annan hund medför ofta stor infektionsrisk. Såret i huden
kan se litet ut, men skadan kan vara mer omfattande, än den ser ut på ytan.

Skottsår

kan ge omfattande skador i underliggande vävnad, utan att såret ser illa ut.
Skottsår kräver i regel alltid veterinärvård.

Liggsår

bildas ibland på armbågarna hos framför allt tyngre, gamla hundar,
som ligger mycket på hårt underlag.

Tecken på infekterade sår:

Rodnad, värme, lokalt ökad puls, svullnad ,feber, varbildning.

Kontakta veterinär :

- vid glipande sår,
- som måste sys ,
- om såret är infekterat ,
- om en sårficka bildats - om såret sitter nära ett öga, vid skottskada - vid spontant uppkomna sår på hundens huvud eller länd.

Att tänka på allra först vid sårskador:

Tvätta smutsiga sår med tvål och vatten, om du inte har sårtvättmedel.

Undvik pulver och salva i färska sår - rengör bara.

Kontrollera såret, så att någon sårficka inte har bildats.

Lägg eventuellt ett luftigt bandage. Luft krävs för att få såret att läka.

Låt inte hunden slicka på såret. Använd i så fall en krage. (köps hos vet)

Till sårtvätt:

Alsollösning alt alsolsprit

Jodopax vet

Klorhexidin, lösning

Natriumklorid spolvätska

Väteperoxidiösning 3 %

Vid liggsår:

Calmuril, kräm lO %

Salicylsyrevaselin, salva 2 %.

Vid små sår:

Klorhexidin, puder

LHP, antiseptisk kräm.

Ögon

Hundens ögon skyddas av tre ögonlock. Det tredje ögonlocket (blinkhinnan)
sitter i ögonvrån och syns knappast. Vid ögon irritation eller ögonskada kan hinnan
delvis täcka ögat.

Ögonbesvär är vanligt hos hundar. Hundraser med grunda ögonhålor som pekinges
och mops är mer utsatta för vissa ögonbesvär. Inflammation i ögats bindhinna
(konjunktivit) är en vanlig ögonsjukdom, som förekommer hos många hundraser.
Kronisk konjunktivit förekommer mest hos raser med hängande undre ögonlock som spaniel,
S:t Bernhard, blodhund m.fl.

Symtom :

- slem eller varliknande flytningar

- röd eller svullen bindhinna, smärta och ljuskänslighet

- rinnade ögon förekommer relativt ofta, speciellt hos långhåriga raser såsom Havanaiser.

Orsaken kan vara felplacerade ögonhår eller långa hårstrån från pannan, vilka irriterar ögonen.

Kontakta veterinär innan du sätter igång med egen behandling

- vid skador i ögat eller dess närhet

-vid felplacerade ögonhår.
Allmänna råd

De långa håren, som kan irritera ögonen, klipps eller hålls ifrån ögonen med en rosett.
Tvätta bort intorkat sekret kring ögonen. För att ta bort smuts eller intorkat sekret
kan du badda med ljummet vatten eller t.ex.

ACO ögonvatten

Ögondusch

Ögonbad för hund.

Ormbett.

När hundar blir ormbitna, träffar bettet oftast nospartiet eller tassarna.
Känsligheten för ormbett varierar starkt. Tar bettet i ett blodkärl, blir hunden mera
påverkad. På bett i munnen eller i halsen kan hunden reagera kraftigt med svullnad och
svårighet att andas. Inom någon timme svullnar vanligen bettstället kraftigt och blir
ömt och ofta blå-rött.

En efterreaktion kan uppstå inom ett par dygn efter bettet. Den orsakas av vävnadssönderfall
och infektion vid bettstället. Den reaktionen kan vara direkt livshotande.
Allmänna råd

Håll hunden i stillhet., Kyl ner bettstället.

Vid ormbett sätts oftast kortison- och penicillinbehandling in.
Om du har långt till veterinären eller om du vistas i ormrika områden, är det lämpligt
att ha kortisontabletter (t.ex. betapred, receptbelagt) i beredskap hemma.
Rådgör med en veterinär om detta.

Kontakta veterinär - alltid vid ormbett.

Fästingar

I Sverige förekommer det en mängd olika fästingarter, men den allra vanligast
förekommande är den "vanliga fästingen" (Ixodes ricinus) När du varit ute,
går du igenom hunden och plockar bort de fästingar du ser krypa i pälsen och på huden.
Om fästingen hunnit bita sig fast, ta ett stadigt tag, utan att klämma, runt fästingens mundelar.
Drag sedan rakt ut och försök att även få med mundelarna ut, då dessa annars
kan orsaka en lokal infektion.
Ta bort fästingen så snart du lokaliserat den, då chansen för smitta ökar ju
längre den får sitta. Förr så fanns det många knep om hur man bäst fick
bort en fästing. "Vrida motsols, smörja med fett/margarin ansågs vara säkra tips, men eftersom
inte mundelarna är gängade och fett kan få den att "må illa" och spruta in
maginnehållet i såret, så är det bäst att ta bort den med fästing borttagare.

Fästingplockare går att köpa på t.ex. Apoteket.

Fästingen kan vara bärare av flera olika bakterier som kan orsaka sjukdomarna
som t.ex. borrelia, TBV och ehrlichios hos både hund och människa.
De områden som förut var mest drabbade av sjukdomsbärande fästingar var
ostkusten, runt Stockholms trakten, Öland och Gotland. Numera finns de i nästan
hela landet, utom i norra Sverige.

Behandling:
Om du misstänker att din hund har smittats av någon fästingburen sjukdom ska
du kontakta veterinär för provtagningar och behandling. Det finns dock en del
du kan göra för att skydda din hund mot smitta. Preparat såson Exspot vet. och Frontline
hittar du på Apoteket.

Vill du inte använda dessa preparat utan försöka dig på mer natur och hundvänliga metoder..

Kan även koka ihop ett medel bestående av:

1 liter vatten, ½ burk Timjan, ½ burk rosmarin

Koka ihop och låt svalna. Ca 1 timme. Sila sen bort örterna, pressa i saften av 1 citron. Förvara i kylskåp och spraya på hunden när ni skall ut i skog och mark. Har själv inte provat!

Hundloppor

Hundloppan är ganska ovanlig i mellan och norra Sverige, men är desto
vanligare i södra Sverige. Det är ganska svårt att få syn på de små, då
de lever till stor del i hundens omgivning. De är ca 1,5 - 4mm långa, sammanpressade
från sidan, inte helt olika en äpplekärna på högkant, och "simmar" snabbt igenom
pälsen. Hunden får klåda och kan även utveckla allergi mot loppbetten.
Andra loppor som t.ex. igelkottsloppor och fågelloppor kan mellanlanda på hunden,
men dessa är oftast mycket lätta att bli av med.

Den riktiga hundloppan kan vara svårare att bli av med då äggen/larverna kan överleva
i minst ett år i väntan på ett lämpligt offer.

Program vet.
- tabletter som fungerar som p piller för lopporna,
- Tigusspray är bra att behandla hundens omgivning med och det går även att spraya
direkt på djuret,
- Dermocan och Canitex schampo att bada hunden i.
- Exspot vet. spot on, Frontline, Frontline spray.
- Sebacil vet. ( receptbelagt) koncentrerad lösning att bada hunden i .

Löss

Dessa små hyresgäster är desto vanligare runt om hela landet och finns i två
varianter, dels pälsätande lus och blodsugande lus. Lusen är ljusbrun och ca 1 - 2 mm lång.
De smittar lätt från hund till hund, och det är inte ovanligt att de startar en liten
epidemi bland hundar som umgås med varandra. Lusen är mycket mer stillsam än loppan
och lever hela sin livscykel på hunden, både som ägg (gnetter) och vuxen.
Hunden får klåda och är det frågan om pälsätande lus blir också pälsen tunn.
Receptfri behandling:
- Dermocan och Canitex schampo att bada hunden i,
- Tigusspray till hunden och dess omgivning.
Receptbelagda medel: som för loppor.

Mjällkvalster

Det är ett litet kryp (ca 0, 5 - 1 mm) som lever av avstött keratin (hudavlagringar) på
hundens hud. Ett angrepp syns tydligast genom att hunden får rikligt med mjäll,
speciellt på bakdelen av ryggen. misstanker man att hunden drabbats av mjällkvalster,
fastställs detta säkrast med ett skrapprov hos veterinären, som också ger råd om lämplig behandling.

Behandling: Kontakta veterinären

Noskvalster

Allmänt: Angreppen av noskvalster (Pneumonyssoides caninum) har ökat under det
senaste decenniet. Kvalstret kan drabba alla hundar.
Det är ett vitaktigt kvalster, som lever inuti hundens bihålor. Under gynnsamma
förhållanden kan kvalstret även leva utanför värddjuret en viss tid.

Naturlig storlek: 1 mm.

Symptom:
- reverterande nysningar - hunden "snorar bakåt/inåt".
- Jakt- och spårhundar förlorar "plötsligt" spårförmågan.
Smitta: Noskvalster smittar direkt och eventuellt också indirekt.

Diagnos och behandling:
Kontakta veterinär för att få hjälp med diagnosen. Receptbelagd medicin krävs.
Ett licensläkemedel - Interceptor, tabletter, (receptbelagt) används mot denna parasit.

Öronskabb,

som orsakas av skabbdjuret Otodectes cynotis, kan ge öroninflammationer.

Rävskabb, som orsakas av skabbdjuret Sarcoptes scabiei, ger intensiv klåda.

Hårsäcksskabb, som orsakas av skabbdjuret Demodex canis, ger hårlöshet

Rävskabb

är numera en vanlig åkomma på våra hundar och finns Över hela landet.
Den smittar både direkt dvs. från räv till hund eller från hund till hund -
och indirekt. Jakthundar kan tex. smittas i skogen i ett gryt eller i nedsmittade
hundkojor. Angripna rävar söker sig gärna till bostäder för att söka föda.
Därmed ökar också smittorisken för vanliga sällskapshundar.

Rävskabb kan också tillfälligt smitta till människa, men rävskabbdjuret kan inte
föröka sig där utan orsakar endast tillfällig klåda. Skabbdjuret kan inte
ses med blotta ögat utan bara i mikroskop. Djuret borrar gångar i överhuden för
att lägga sina ägg där och orsakar då en intensiv klåda.
Utvecklingen från ägg till vuxet skabbdjur tar 2-3 veckor. Det vuxna skabbdjuret
lever sedan i 3-6 veckor, oftast hela tiden i samma värddjur. Utanför sitt värddjur
kan det leva i upp till 3 veckor i en annan miljö. Skabbdjuren är mycket tåliga mot kyla.

Symptom:
- Klåda hudförändringar, till en början ofta på öronkanterna, haser och armbågar
och senare i ansikte, på ben, tassar och buk. Rodnande hud med röda knottror.
- Håravfall.
- Sträv och glanslös päls.
- Hudinfektioner p.g.a. rivsår och förtjockad hud "hunden ser plågad ut".
Allmänna råd:
Eftersom det inte finns något receptfritt medel mot rävskabb i dag, måste du
kontakta en veterinär vid misstanke om rävskabb för att kunna köpa något receptbelagt medel.
Behandlingen består som regel av upprepade bad mot parasiter, tex. bad med Sebacil
vet. badkoncentrat (receptbelagt).
Interceptor, tabletter (receptbelagt) används också mot rävskabb. Sanering av hundens
omgivning - främst hundkojan och liggplatsen - är viktig.

Juver tumörer

Många tikar som kommit upp lite i ålder brukar drabbas att juvertumörer. De är i
de flesta fall godartade och behöver i så fall ingen behandling. Upptäcker man
knölar i juvren ska man uppsöka veterinär för att utesluta elakartade tumörbildningar.
Elakartade tumörer brukar man operera bort de delar av juvret som är angripet.

Livmodersinflammation

Åkomma som drabbar främst medelålders och äldre tikar. Symtomen kan variera
beroende på om livmodermunnen är stängd eller öppen.
Öppen livmoderinflammation märker man oftast med att tiken dricker och kissar mer.
Ofta har tiken en brunaktig eller varig flytning som luktar illa.
Allmäntillståndet kan vara påverkat med feber och slöhet som följd.

Stängd livmoderinflammation är förloppet ofta mera dramatiskt. Symtomen är
ganska lika men tiken blir ofta kraftigt allmänpåverkad och kan bli helt utslagen.
Det förekommer inte någon flytning, då livmodermunnen är stängd. Man bör vara
extra observant på tiken omkring och efter löpet, då chansen för livmoderinflammation ökar.
Misstänker du att din tik drabbats av livmoderinflammation ska du omedelbart kontakta
veterinär, eftersom tillståndet snabbt kan förvärras.

I de allra flesta fall behöver man operera bort livmodern, och prognosen för
tillfrisknande brukar vara god, även för äldre tikar.

Kryptorchism/Monochism

Defekter i testiklarnas nedvandring till pungen leder till att den ena eller
båda testiklarna är belägna i ljumsken eller i bukhålan.
Arvsgången är recessiv och könsbunden (i och med att tikarna inte visar någon defekt).
Arvbarheten (heritabiliteten) är 0,5 - 0,8 (50%-80%).

Det är dock så att fler än en enkel gen är involverad.
(Monochid om det bara är en testikel nere och kryptochid när båda inte är nere)
Defekten kan ha lite olika nedärvning i skilda raser.

Ett har de dock alla gemensamt. Om testiklar- na blir kvar i bukhålan kommer
hanhunden att bli steril. Han kan då inte nedärva defekten till några avkommor.
Därmed är defekten "själv- rensande" i avelsarbetet.